Jesusmanifestionen utesluter hbt-frågor

Religion hjärta HBT och Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) får inte vara med som organisationer på Jesusmanifestationen 12 maj i Stockholm.

– Det här bekräftar och stärker bara att dessa frågor är viktiga att prata om och att projektet är viktigt, säger Ann Kristin Fagerlund, förbundsordförande i Sveriges förenade hbtq studenter som äger projektet Religion hjärta HBT.

Anna Burenius ordförande för KRISS är förvånad över att KRISS som kristen studentorganisation inte tillåts delta.

– Ledningen bakom Jesusmanifestationen gav som motivering att de inte diskuterar politik, och att man inte får manifestera saker i form av flaggor och plakat. Vi ser inte detta som politiska frågor, vi ser detta som kristen humanism, säger hon.

Projektet Religion hjärta hbt har pågått i snart tre år och har mött många personer och grupper som bekräftar behovet av att stärka alla delar av troende HBT-personers identitet.

Foto:www.jesusmanifestationen.se

– Men vi har också fått bekräftat att det absolut är möjlig att vara troende och HBT och att bli bemött med respekt för hela individen, säger Ann Kristin Fagerlund.

Hen är förvånad över beslutet eftersom Religion hjärta hbt och KRISS deltog förra året och fick positiva reaktioner.

– Det verkade väldigt viktigt för många att HBT var en synlig del av ett kristet sammanhang. Möller skriver att Jesusmanifestationen ska vara för alla kristna, men detta verkar inte gälla för en kristna organisation som inkluderar HBT i sin verksamhet. Jag önskar att Jesusmanifestationen skulle varit ett mer inkluderande forum än det Möller nu kommunicerar, men är mer övertygat än någonsin om att vi genom religion hjärta HBT gör ett viktigt arbete, säger hen.

Svenska missionskyrkan skrev på måndagen ett öppet brev till ledningen för Jesusmanifestationen där man ifrågasatte varför KRISS inte får vara med.

– KRISS och det nämnda projektet var med förra året utan bekymmer. Nu ser vi bekymmer. Vissa grupper av kristna exkluderas. Så tror inte vi att Jesus manifesteras, skriver Olle Alkholm, tf missionsföreståndare och Ulla-Marie Gunner, nationell missionssekreterare på Svenska missionskyrkan.

Uppdatering

Lennart Möller, ordförande för Jesusmanifestationen 2012, kommenterar: -Karnevalen och bönevandringen är öppen för alla. Utställarna växlar från år till år. Förra året var Religion hjärta HBT och KRISS med men i år är de inte med. Det är synd att de dragit igång en stor kampanj om det hela.

Kristoffer Moldéus, frilansjournalist

Annonser

KRISS-möte utmanade till pilgrimskap

Kristna Studentrörelsen i Sverige har nyligen avslutat sitt vintermöte, där studenter från nästan hela Östersjöområdet deltog och diskuterade kristen tro. Kristoffer Moldéus rapporterar för Smedjan.

– Vi växer i mötet med andra och för att växa som människor måste vi våga möta den andre, sa KG Hammar när han talade på Kristna studentrörelsens nordiskbaltiska vintermöte.

På torsdagen träffades studenter från Sverige, Litauen, Norge och Finland i Östersund för att delta i Kristna studentrörelsens vintermöte. Temat för mötet var alienation och pilgrimskap. Inbjuden invigningstalare var förre ärkebiskopen KG Hammar.

– Här i Skandinavien pratar vi ofta om Vi. Vi är såhär här och gör saker på det här sättet. När vi möter någon som inte tillhör oss stör det vårat Vi. Vi försöker vara öppna, men vi misslyckas ofta, sa han när han träffade mötesdeltagarna för en teologisk reflektion på temat.

Ärkebiskop emeritus KG Hammar föreläser på vintermötet

Ärkebiskop emeritus KH Hammar föreläser

KG Hammar konstaterade också att i mötet med andra religioner och i mötet med andra människor är det viktigt att sätta gränser.

– Det garanterar också andra människor en gräns som de kan förhålla sig till, på ett positivt sätt. Gränssättning behöver inte bara vara negativt

Turister, men kan vara pilgrimer

Senare på kvällen föreläste KG Hammar på Hornsbergskyrkan. Han refererade till Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar.

– Tänk om vi är turister i våra egna liv, när vi istället kunde vara pilgrimer. Behovet av kontroll är mycket viktigt för turisterna.

Han poängterade att det inte är lika stort för pilgrimerna.

– Pilgrimsmentaliteten är att vi som människor inte blir färdiga och det är som det skall vara. Turisterna blir människor i mötet med det främmande. Vill jag bli mer människa måste jag bemöta den Andre, sa KG Hammar.

Under kvällen pratade han också om kärlek.

– Vi människor är skapta för kärlek. Om friheten i kärleken fungerar blir det kärlek. Här är Jesus vår förebild, avslutade KG Hammar.

Samerna känner inga gränser

Det nordisk baltiska vintermötet fortsatte dagen efter på Samecentret Gaaltije i Östersund. Där fick deltagarna lära sig om samer och deras historia och hur det är att vara same i Sverige idag.

– I historien har Sverige velat assimilera oss samer och på ett sätt vill Sverige det idag också. Att säga att jag är same har inte känts bekvämt förrän för några år sedan, sa Jerker Bexelius. Nu är jag öppen med det och då känns det bättre, sa han.

Han berättade att samerna inte känner några nationella gränser.

– Samerna fanns i området som blev Sverige 1648 och idag finns det en extrem okunskap om samerna och den samiska kulturen. Det är en av många strider som vi samer måste hantera, sa Jerker Bexelius.

Vandring vid Storsjön

Vandring längs storsjön

Ny bild av Sverige

Vintermötet innehöll också workshops om främlingsfientlighet och internet samt en pilgrimsvandring över Storsjön i tystnad.

– Mötet har varit mycket intressant för mig. Jag har fått en ny bild av Sverige och inser att media gör många misstag som får konsekvenser inte minst i segregeringen i samhället. Det tar jag med mig hem till Finland och ska prata med ungdomar om, sa Anna Koskinen, från Helsingfors.

Text och foto: Kristoffer Moldéus

Nytänkande om konfirmandundervisning

– Vi kommer att på ett annat sätt utgå från konfirmandernas behov och de kommer att möta representanter från olika religioner, inte bara från kristendomen, säger Katrin Nymberg, ungdomspräst i församlingen.

Det började med att Sorsele församling hade låg konfirmandstatistik.

– Mindre än 30 procent av ungdomarna konfirmerade sig, säger Katrin Nymberg.

För att få en lösning på det anställde man Katrin Nymberg som ungdomspräst för att få fler ungdomar att konfirmera sig.

– Jag började mitt arbete med att besöka ungdomarna på ungdomsgården för att lära känna dem och se vilket behov de hade och vilka frågor som rörde sig i deras huvuden.

Meningen med projektet är att förbereda ungdomarna för att möta världen och att låta ungdomarna fatta ett val kring tro.

– Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?

Förberedelserna inför projektet tog 4-5 månader och efter det började projektet att växa fram. Man har också sökt och fått pengar beviljat från Luleå stift.

Konfirmanderna kommer att träffas en gång i månaden med start 18 september.

– Innan dess har vi varit ute i skolorna och informerat samt haft en informationsträff i församlingshemmet, säger Katrin Nymberg.

På månadsträffarna kommer konfirmanderna att träffa representanter från olika religiösa och icke religiösa grupper i samhället. Dessa träffar kommer att varvas med vanlig konfirmandundervisning.

– Vi vill öka ungdomarnas förståelse för olikheter, säger Katrin Nymberg.

Under våren kommer man också att vara en vecka i Stockholm och träffa representanter från olika trosinriktningar.

– Vi kommer besöka katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och övriga samfund. Sensus kommer att hålla föreläsningar för dem om världsreligionerna. Vi kommer också att träffa representanter från EKHO som kommer att prata om hur det är att leva som homosexuell och kristen. Syftet är att öka förståelsen och låta ungdomarna svara på frågorna vem är jag, vad anser jag och det tror vi kommer ge dem en positiv utveckling, säger Katrin Nymberg.

Projektet har fått positiva reaktioner från olika håll.

– Vi har haft en dialog med fritidsgården och med skolan och de tycker alla att det är ett bra projekt, säger hon.

Förhoppningen är att projektet ska slå väl ut och att konfirmandstatistiken ska öka i Sorsele.

– Vi vet inte hur det kommer att gå, men förhoppningsvis ger detta ringar på vattnet och det blir enklare för ungdomarna att komma till kyrkan, säger Katrin Nymberg.

Syftet med projektet är att förmedla till ungdomarna att olika trosuppfattningar kan existera tillsammans.

– Det är viktigt för framtiden att olika religioner kan samexistera och respektera varandra och då måste vi börja med ungdomarna, säger Katrin Nymberg.

Kristoffer Moldéus

Vi människor behöver varandra

De flesta av oss i Sverige har det ganska bra. Vi lever våra liv och trots att livet kan gå
upp och ned, så ordnar sig det mesta.

Men så händer det som driver tillvaron till sin spets. En man dödar ungdomar på en ö
utanför Oslo, en annan man spränger sig sönder och samman i Stockholm. Terrordåd
som förr bara hände långt bort från oss, händer nu på hemmaplan. Börsen rasar, man
förlorar jobbet och livet är inte lika bra längre. Vår lilla säkra värld uppe i norr spricker
och allt är inte lika tryggt längre.

Vad gör vi nu då? Hur klarar vi oss nu?

Förr i tiden var det familjen och andra närstående som skänkte trygghet när något
tragiskt hände. Frågan är om det fortfarande är så i en tid då Facebook, Twitter och
andra sociala medier har tagit över och då man istället för att umgås med andra
människor ansikte mot ansikte, möts över internet. Har det ökat tryggheten eller är det
en falsk trygghet?

Eller är det rent av så att tryggheten finns i oss själva och att vi inte behöver andra
människor? Spelar i så fall vad som händer runt om kring oss någon som helst roll?

Själv tror jag att tryggheten absolut kan finnas i oss själva, men människor behöver
andra människors närhet för att må bra. För självklart spelar det som händer runt
omkring oss roll, för hur vi mår. Det är till andra vi söker oss när vi inte klarar oss själva,
eller då vi behöver någon som lyssnar på oss. Det må vara en klyscha, men jag tror att en
av livets meningar är att ta hand om sina vänner. För utan våra vänner, vad är vi då?

Vi kan ha hur mycket prylar som helst, hur många bilar som helst och hur många fina
lägenheter som helst, men dessa grejer kommer inte att skapa någon varaktig trygghet.
Det är först när vi har någon att åka med i bilen och någon att dela lägenheten med som
välbefinnandet och tryggheten infinner sig.

Ingen människa är en ö, vi behöver alla varandra för att lyckas, men glöden kommer
inifrån. När det blåser kallt och saker och ting inte är som det ska, gäller det att se till det
gemensamt goda istället för att låta småsaker göra skillnad.
När något tragiskt inträffar gäller det att samhället står upp och säger att det inte är
okej. Det är så det ska vara.

Sociala medier kan vara en enkel väg att visa sitt stöd när ondskan visar sitt ansikte,
men bäst är nog ett personligt möte. Tillsammans kan vi göra varandra trygga. Gör vi det
kommer dessa handlingar ge ringar på vattnet. Trygga människor gör andra människor
trygga.

Josef i prinsessklänning får åskådarna att tänka till


Den homosexuelle aktivisten Peterson Toscano har besökt Umeå med sin gränsöverskridande föreställning Transfigurations – Transgendering Biblestories. Den sätter bibeltexten på sin spets och ger åskådarna möjlighet att tänka på ett annorlunda sätt.
– Jag har inget tydligt budskap, utan vill att publiken ska ta med det de själva upplever här ifrån, säger Peterson Toscano.

Text  och foto © Kristoffer Moldéus | 24 maj 2011

Peterson Toscano kommer från Pennsylvania och var i Umeå en vecka och gjorde två föreställningar i Umeå Maria församling. Han bjuder på en underhållande och viktig föreställning som kretsar kring olika kända bibliska karaktärer. Den blir extra viktig med tanke på dagens klimat där vi förväntas att välja sida.

– Allt är inte statiskt. Som det mesta annat är också sexualitet indelat i en skala och det finns alltid människor som inte passar in på den statiska skalan, så också i Bibeln, säger Peterson Toscano.

Föreställningen delas in i olika delar. En del består i att Peterson Toscano står vid podiet och berättar, om hur föreställningen kom till och vad som kommer att hända. I arbetet med föreställningen intervjuade han många transexuella personer. Desto längre intervjuerna pågick kom de mer och mer in på betydelsen av Bibeln och dess karaktärer. Det är utifrån deras berättelser han byggt sin föreställning.

Han bygger också föreställningen på sina egna upplevelser om att komma ut som homosexuell i bibelbältet Pennsylvania och upplevelsen av att folk ville ändra tillbaka honom till någonting han inte var.

I den andra delen klär Peterson Toscano ut sig till olika bibliska karaktärer. Vi får först möta Deborah från Domarboken. Hon presenteras av en av Jesus lärjungar. Vem lärjungen är framkommer först i slutet av föreställningen. Lärjungen berättar om Tomasevangeliet som enligt lärjungen har en annan syn på det här med könsroller. När vi träffar Deborah visar det sig att hon har problem med sin könsroll, något som inte framgår av den kanoniserade bibeltexten.

Viktig eunuck

Vi får också möta en eunuck. En eunuck var på Bibelns tid en kastrerad man. Kastreringen gjorde att pojken inte gick igenom puberteten. Eunucken spelade en viktig roll, menar Peterson Toscano. Eunucken var att betrakta som slav vilket betydde att han hade insyn på ställen som inte vanligt folk hade. Detta gör att vi stöter på eunucker på olika platser i Bibelns berättelser.

Efter Deborah och Domarboken behandlar Peterson Toscano Esters bok. Han menar att Ester blev drottning tack vare hjälp från eunuckerna.

– Hur kunde annars Ester veta hur hon skulle förföra kungen? frågar sig Peterson Toscano.

Josef i prinsessklänning

Resan fortsätter sedan genom berättelsen om Josef som har en förmåga att tyda drömmar och bär regnbågsfärgad prinsessklänning. Han blir såld som slav till Egypten och lyckas till slut överlista sina bröder och få en betydelsefull maktposition i Egypten.

Peterson Toscano väljer att berätta historien från Första Moseböckerna från Josefs farbror Esaus perspektiv. Esau berättar om sin feminina brorson som klär sig konstigt och har blivit såld som slav.

– Denna berättelse handlar om våldet mot transsexuella människor som förekom på Bibelns tid och som också förekommer på vår tid, säger Peterson Toscano.

Påskmåltiden

En annan bibelberättelse som Peterson Toscano lyfter fram är nattvardsscenen, sista måltiden. Petrus frågar Jesus, var ska vi fira påskmåltiden?

Jesus säger att ni kommer hitta en man med en karaff vatten som har ett rum där de kunde fira påskmåltiden.

– Det är en person som heter Levi men som vill bli kallad för Miriam. Detta är en mycket farlig tolkning av bibelberättelsen. Därför pratar man inte om det, säger Peterson Toscano.

Maria som man?

Slutligen menar Peterson Toscano att det är något speciellt med Maria.

– Det kan vara så att den unga och icke namngivna lärjungen är Maria, säger han.

När föreställningen är slut lämnar besökarna kyrkorummet fyllda av frågor och intryck, viktiga att ha med sig i en föränderlig värld också för kyrkan.

Föreställningen visades i Mariakyrkan i maj 2011.

Religionsdialogsgrupp viktig för religiösa studenter

TEXT OCH FOTO: KRISTOFFER MOLDÉUS

Kyrkan på campus vid Umeå universitet har en grupp för religionsdialog där människor från olika religioner träffas och pratar om sig själva och sin religion. Seglora smedja skickade frilansskribenten Kristoffer Moldéus för att träffa gruppen och höra med deltagarna vad den betyder för dem.

– Gruppen har varit viktig för mig, eftersom man inte pratar om religion i Sverige som vi gör i Italien, säger Catia Cialani, deltagare i gruppen.

Hon fick reda på gruppen genom reklam som Kyrkan på campus gjort på Facebook.

– Jag skrev i forumet att jag var intresserad och fick sedan svar tillbaks att jag var välkommen att vara med, säger hon.

Under året har gruppen, som egentligen består av en engelskspråkig grupp och en svenskspråkig grupp träffats åtta gånger. I varje grupp har man varit i snitt sju personer. I den svenska gruppen finns det människor som kommer från islam, olika inriktningar av kristendomen, Bahai och buddismen.

– Den engelskspråkiga gruppen består av muslimer och kristna, säger Åsa Norin, diakon på Kyrkan på Campus.

Målet med grupperna är inte att debattera, utan att få möjlighet att prata om sin egen religion. Tanken är också att deltagarna inte ska ifrågasätta de andra deltagarnas religion.

– Det är mer spännande med frågor som: hur gör ni, varför gör ni så?, nyfikna frågor istället för ifrågasättande, säger Åsa Norin.

Jag träffar Catia Cialani, romersk katolik från Italien. Hon är doktorand i ekonomi vid Umeå universitet. För henne har det varit svårt att prata om religion i Sverige.

– Jag upplevde det svårt att hitta någon att dela med sig av min religion här. Hemma i Italien är religionen en naturlig del av folks liv, säger hon.

Under våren har grupperna besökt olika religiösa samlingsplatser i Umeå.

– Vi har utgått från de religiösa mötesplatser som deltagarna kommer ifrån, säger Johannes Noord.

Besöken och de övriga träffarna har varit viktiga för Catia och de andra deltagarna.

– Det finns stora likheter mellan religionerna. När man märker det blir man nyfiken och vill veta mer, säger hon.

Under intervjun återkommer Catia Cialani gång på gång till hur viktig gruppen varit för henne.

– Jag vill gärna att religionsdialogsgruppen fortsätter också i höst, säger hon hoppfullt.

Om det blir som Catia Cialani vill och hur framtiden ser ut för religionsdialogsgrupperna vid Umeå universitet vet varken Åsa Norin, Johannes Noord.

– Vi vet inte, vi ska sätta oss ned och diskutera det, säger Åsa Norin och tittar på Johannes Noord som håller med.

– Vi vill gärna fortsätta, men vi får se hur det blir, säger han.

Samma kväll som jag träffar delar av gruppen är det terminsavslutning. Stora delar av gruppen träffas på toppen av Hamrinsberget med klar utsikt över hela Umeå för att grilla.

– Självklart grillar vi vegetariskt för att folk från olika religioner och traditioner kan vara med, säger Johannes Noord.

Det inkluderande med vegetariska valet ligger i linje med religionsdialogsgruppens tanke och är en förutsättning för en fungerande dialog, slår det mig när jag efter att ha fotograferat gruppen vandrar ned för berget fylld av hopp för en bättre värld.

Kristoffer Moldéus

”Religionen är en möjlighet, inte ett hinder”

En imam och en präst driver ett projekt som syftar till att se religion som en möjlighet och inte som ett hinder. Tillsammans vill de motverka bildandet av extrema grupperingar i samhället. Läs Kristoffer Moldéus rapport från Västra Skrävlinge i Malmö.

TEXT: KRISTOFFER MOLDÉUS

Samarbetet har fått växa fram naturligt och idag har Västra Skrävlinge församling i Malmö en projektanställd hos dem som arbetar med interreligiösa frågor. Pengarna till projektanställningen kommer från Lunds missionssällskap och samarbetet har växt fram med tiden då församlingen ligger i ett mångkulturellt område.

– Vi vill på så sätt skapa mötesplatser för att kunna lära känna varandra och utveckla en gemensam verksamhet, säger Torgny Anderberg.

Västra Skrävlinge församling ligger i Rosengård i Malmö och 40 procent av de boende där kommer från andra delar av världen och församlingen tillsammans med Islamic center i Malmö ville skapa mötesplatser för att kunna lära känna varandra.

– Vi besöker de båda religionernas församlingar och visar hur religionerna kan samverka, säger Torgny Anderberg.
Tillsammans med Islamic center och andra religioner i området har man skapat vad man kallar Forum för interreligiöst samverkan i Malmö.

– I forumet  träffas inte bara representanter för islam och kristendom, utan också människor från andra religioner som judendom, buddism, Hare Krishna, Bahai och de flesta religioner, säger Mukhiddine Shirinov, projektanställd för interreligiösa frågor.

– Mukhiddine Shirinov arbetar 80 procent på sin arbetsplats i Västra Skrävlinge församlings lokaler. Resten av tiden arbetar han som imam på Islamic center.

– Jag tillsammans med Torgny Anderberg arbetar på två fronter. Dels vill vi motverka främlingsfientlighet och visa på god vilja mellan religionerna och vi vill också motverka extremism och göra det möjligt för människor att delta i god samhällsutveckling, säger Mukhiddine Shirinov.

Torgny Anderberg och Mukhiddine Shirinov har en annorlunda syn på det sekulariserade Sverige.

– Vi tycker att det är bra med sekularism och vi vill samverka och medverka till en mer interreligiös mångfald i det svenska samhället, säger Torgny Anderberg.  Mukhiddine Shirinov håller med.

– Vi vill se religion som en möjlighet och inte som hinder och ett samarbete mellan olika religioner måste växa fram på ett naturligt sätt, säger han.

Målet med samarbetet är att visa på att alla människor i Sverige har samma rättigheter och skyldigheter oavsett religion.
Andra aktiviteter man anordnar för kristna och muslimer i Malmö är nationaldagsfirande på Islamic center där Skrävlinge församling kommer till det islamiska centret och firar med dem.

På somrarna anordnar man något man kallar Sommarkul, ett läger för ungdomar oavsett religion i området.