Category: Okategoriserade

Jesusmanifestionen utesluter hbt-frågor

Religion hjärta HBT och Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) får inte vara med som organisationer på Jesusmanifestationen 12 maj i Stockholm.

– Det här bekräftar och stärker bara att dessa frågor är viktiga att prata om och att projektet är viktigt, säger Ann Kristin Fagerlund, förbundsordförande i Sveriges förenade hbtq studenter som äger projektet Religion hjärta HBT.

Anna Burenius ordförande för KRISS är förvånad över att KRISS som kristen studentorganisation inte tillåts delta.

– Ledningen bakom Jesusmanifestationen gav som motivering att de inte diskuterar politik, och att man inte får manifestera saker i form av flaggor och plakat. Vi ser inte detta som politiska frågor, vi ser detta som kristen humanism, säger hon.

Projektet Religion hjärta hbt har pågått i snart tre år och har mött många personer och grupper som bekräftar behovet av att stärka alla delar av troende HBT-personers identitet.

Foto:www.jesusmanifestationen.se

– Men vi har också fått bekräftat att det absolut är möjlig att vara troende och HBT och att bli bemött med respekt för hela individen, säger Ann Kristin Fagerlund.

Hen är förvånad över beslutet eftersom Religion hjärta hbt och KRISS deltog förra året och fick positiva reaktioner.

– Det verkade väldigt viktigt för många att HBT var en synlig del av ett kristet sammanhang. Möller skriver att Jesusmanifestationen ska vara för alla kristna, men detta verkar inte gälla för en kristna organisation som inkluderar HBT i sin verksamhet. Jag önskar att Jesusmanifestationen skulle varit ett mer inkluderande forum än det Möller nu kommunicerar, men är mer övertygat än någonsin om att vi genom religion hjärta HBT gör ett viktigt arbete, säger hen.

Svenska missionskyrkan skrev på måndagen ett öppet brev till ledningen för Jesusmanifestationen där man ifrågasatte varför KRISS inte får vara med.

– KRISS och det nämnda projektet var med förra året utan bekymmer. Nu ser vi bekymmer. Vissa grupper av kristna exkluderas. Så tror inte vi att Jesus manifesteras, skriver Olle Alkholm, tf missionsföreståndare och Ulla-Marie Gunner, nationell missionssekreterare på Svenska missionskyrkan.

Uppdatering

Lennart Möller, ordförande för Jesusmanifestationen 2012, kommenterar: -Karnevalen och bönevandringen är öppen för alla. Utställarna växlar från år till år. Förra året var Religion hjärta HBT och KRISS med men i år är de inte med. Det är synd att de dragit igång en stor kampanj om det hela.

Kristoffer Moldéus, frilansjournalist

KRISS-möte utmanade till pilgrimskap

Kristna Studentrörelsen i Sverige har nyligen avslutat sitt vintermöte, där studenter från nästan hela Östersjöområdet deltog och diskuterade kristen tro. Kristoffer Moldéus rapporterar för Smedjan.

– Vi växer i mötet med andra och för att växa som människor måste vi våga möta den andre, sa KG Hammar när han talade på Kristna studentrörelsens nordiskbaltiska vintermöte.

På torsdagen träffades studenter från Sverige, Litauen, Norge och Finland i Östersund för att delta i Kristna studentrörelsens vintermöte. Temat för mötet var alienation och pilgrimskap. Inbjuden invigningstalare var förre ärkebiskopen KG Hammar.

– Här i Skandinavien pratar vi ofta om Vi. Vi är såhär här och gör saker på det här sättet. När vi möter någon som inte tillhör oss stör det vårat Vi. Vi försöker vara öppna, men vi misslyckas ofta, sa han när han träffade mötesdeltagarna för en teologisk reflektion på temat.

Ärkebiskop emeritus KG Hammar föreläser på vintermötet

Ärkebiskop emeritus KH Hammar föreläser

KG Hammar konstaterade också att i mötet med andra religioner och i mötet med andra människor är det viktigt att sätta gränser.

– Det garanterar också andra människor en gräns som de kan förhålla sig till, på ett positivt sätt. Gränssättning behöver inte bara vara negativt

Turister, men kan vara pilgrimer

Senare på kvällen föreläste KG Hammar på Hornsbergskyrkan. Han refererade till Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar.

– Tänk om vi är turister i våra egna liv, när vi istället kunde vara pilgrimer. Behovet av kontroll är mycket viktigt för turisterna.

Han poängterade att det inte är lika stort för pilgrimerna.

– Pilgrimsmentaliteten är att vi som människor inte blir färdiga och det är som det skall vara. Turisterna blir människor i mötet med det främmande. Vill jag bli mer människa måste jag bemöta den Andre, sa KG Hammar.

Under kvällen pratade han också om kärlek.

– Vi människor är skapta för kärlek. Om friheten i kärleken fungerar blir det kärlek. Här är Jesus vår förebild, avslutade KG Hammar.

Samerna känner inga gränser

Det nordisk baltiska vintermötet fortsatte dagen efter på Samecentret Gaaltije i Östersund. Där fick deltagarna lära sig om samer och deras historia och hur det är att vara same i Sverige idag.

– I historien har Sverige velat assimilera oss samer och på ett sätt vill Sverige det idag också. Att säga att jag är same har inte känts bekvämt förrän för några år sedan, sa Jerker Bexelius. Nu är jag öppen med det och då känns det bättre, sa han.

Han berättade att samerna inte känner några nationella gränser.

– Samerna fanns i området som blev Sverige 1648 och idag finns det en extrem okunskap om samerna och den samiska kulturen. Det är en av många strider som vi samer måste hantera, sa Jerker Bexelius.

Vandring vid Storsjön

Vandring längs storsjön

Ny bild av Sverige

Vintermötet innehöll också workshops om främlingsfientlighet och internet samt en pilgrimsvandring över Storsjön i tystnad.

– Mötet har varit mycket intressant för mig. Jag har fått en ny bild av Sverige och inser att media gör många misstag som får konsekvenser inte minst i segregeringen i samhället. Det tar jag med mig hem till Finland och ska prata med ungdomar om, sa Anna Koskinen, från Helsingfors.

Text och foto: Kristoffer Moldéus

Nytänkande om konfirmandundervisning

– Vi kommer att på ett annat sätt utgå från konfirmandernas behov och de kommer att möta representanter från olika religioner, inte bara från kristendomen, säger Katrin Nymberg, ungdomspräst i församlingen.

Det började med att Sorsele församling hade låg konfirmandstatistik.

– Mindre än 30 procent av ungdomarna konfirmerade sig, säger Katrin Nymberg.

För att få en lösning på det anställde man Katrin Nymberg som ungdomspräst för att få fler ungdomar att konfirmera sig.

– Jag började mitt arbete med att besöka ungdomarna på ungdomsgården för att lära känna dem och se vilket behov de hade och vilka frågor som rörde sig i deras huvuden.

Meningen med projektet är att förbereda ungdomarna för att möta världen och att låta ungdomarna fatta ett val kring tro.

– Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?

Förberedelserna inför projektet tog 4-5 månader och efter det började projektet att växa fram. Man har också sökt och fått pengar beviljat från Luleå stift.

Konfirmanderna kommer att träffas en gång i månaden med start 18 september.

– Innan dess har vi varit ute i skolorna och informerat samt haft en informationsträff i församlingshemmet, säger Katrin Nymberg.

På månadsträffarna kommer konfirmanderna att träffa representanter från olika religiösa och icke religiösa grupper i samhället. Dessa träffar kommer att varvas med vanlig konfirmandundervisning.

– Vi vill öka ungdomarnas förståelse för olikheter, säger Katrin Nymberg.

Under våren kommer man också att vara en vecka i Stockholm och träffa representanter från olika trosinriktningar.

– Vi kommer besöka katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och övriga samfund. Sensus kommer att hålla föreläsningar för dem om världsreligionerna. Vi kommer också att träffa representanter från EKHO som kommer att prata om hur det är att leva som homosexuell och kristen. Syftet är att öka förståelsen och låta ungdomarna svara på frågorna vem är jag, vad anser jag och det tror vi kommer ge dem en positiv utveckling, säger Katrin Nymberg.

Projektet har fått positiva reaktioner från olika håll.

– Vi har haft en dialog med fritidsgården och med skolan och de tycker alla att det är ett bra projekt, säger hon.

Förhoppningen är att projektet ska slå väl ut och att konfirmandstatistiken ska öka i Sorsele.

– Vi vet inte hur det kommer att gå, men förhoppningsvis ger detta ringar på vattnet och det blir enklare för ungdomarna att komma till kyrkan, säger Katrin Nymberg.

Syftet med projektet är att förmedla till ungdomarna att olika trosuppfattningar kan existera tillsammans.

– Det är viktigt för framtiden att olika religioner kan samexistera och respektera varandra och då måste vi börja med ungdomarna, säger Katrin Nymberg.

Kristoffer Moldéus

Vi människor behöver varandra

De flesta av oss i Sverige har det ganska bra. Vi lever våra liv och trots att livet kan gå
upp och ned, så ordnar sig det mesta.

Men så händer det som driver tillvaron till sin spets. En man dödar ungdomar på en ö
utanför Oslo, en annan man spränger sig sönder och samman i Stockholm. Terrordåd
som förr bara hände långt bort från oss, händer nu på hemmaplan. Börsen rasar, man
förlorar jobbet och livet är inte lika bra längre. Vår lilla säkra värld uppe i norr spricker
och allt är inte lika tryggt längre.

Vad gör vi nu då? Hur klarar vi oss nu?

Förr i tiden var det familjen och andra närstående som skänkte trygghet när något
tragiskt hände. Frågan är om det fortfarande är så i en tid då Facebook, Twitter och
andra sociala medier har tagit över och då man istället för att umgås med andra
människor ansikte mot ansikte, möts över internet. Har det ökat tryggheten eller är det
en falsk trygghet?

Eller är det rent av så att tryggheten finns i oss själva och att vi inte behöver andra
människor? Spelar i så fall vad som händer runt om kring oss någon som helst roll?

Själv tror jag att tryggheten absolut kan finnas i oss själva, men människor behöver
andra människors närhet för att må bra. För självklart spelar det som händer runt
omkring oss roll, för hur vi mår. Det är till andra vi söker oss när vi inte klarar oss själva,
eller då vi behöver någon som lyssnar på oss. Det må vara en klyscha, men jag tror att en
av livets meningar är att ta hand om sina vänner. För utan våra vänner, vad är vi då?

Vi kan ha hur mycket prylar som helst, hur många bilar som helst och hur många fina
lägenheter som helst, men dessa grejer kommer inte att skapa någon varaktig trygghet.
Det är först när vi har någon att åka med i bilen och någon att dela lägenheten med som
välbefinnandet och tryggheten infinner sig.

Ingen människa är en ö, vi behöver alla varandra för att lyckas, men glöden kommer
inifrån. När det blåser kallt och saker och ting inte är som det ska, gäller det att se till det
gemensamt goda istället för att låta småsaker göra skillnad.
När något tragiskt inträffar gäller det att samhället står upp och säger att det inte är
okej. Det är så det ska vara.

Sociala medier kan vara en enkel väg att visa sitt stöd när ondskan visar sitt ansikte,
men bäst är nog ett personligt möte. Tillsammans kan vi göra varandra trygga. Gör vi det
kommer dessa handlingar ge ringar på vattnet. Trygga människor gör andra människor
trygga.